tisdag 30 december 2014

2014

Det blev inget löparår att skryta med i år. Verkligen uselt med närmare eftertanke. Det är ingen vits att analysera det desto mer men jag kan ta det från början och summera året som gått. Det har trots allt varit händelserikt och bra på många andra sätt.

Året inleddes lika surt som det föregående hade slutat. Löparknät trilskades och totalt var jag drygt tre månader utan att kunna springa. Eftersom vintern var usel också i snöväg så fick jag skida i hall för att överhuvudtaget kunna röra på mig ordentligt. Svindyrt, men det fick lov att vara det.

Trots mina tvivel deltog jag i Urban Tribes och SATS utbildning till att bli löpcoach i syfte att dra löppass. Urban Tribes (fd. Running Sweden) och SATS började erbjuda löptimmar och nu fick jag chansen att prova på att coacha.
Det var ungefär då, i början av februari, som det vände. Under utbildningen sprang jag för första gången på över tre månader och märkte att jag klarade det! Det var astungt men alltid en början. Jag hade tid på mig till april då SATS-passen skulle börja så under vårvintern fick jag kämpa med att komma igång igen. Konditionen rasar ohjälpligt om man inte springer på så länge och jag fick förståelse för dem som tycker att löpning är förj*****t. Jag ökade mängd och längd sakta men säkert och förlitade mig på både kinesiotejp och IT Band Strap.

Det gick! Jag var på väg tillbaka och var i lagombra skick för att kunna börja dra löpträningar med SATS i april. Det var roligt! Jag drog ett intervallpass i veckan och upplevde hur skoj det är att uppmuntra, coacha, ge goda råd och dela erfarenheter med både nybörjare och längre sprungna.

Det gick så bra att jag anmälde mig till det nya loppet Helsinki Half Marathon. Före det deltog jag för första gången i Naisten Kymppi tillsammans med hurtiga arbetskolleger och klarade det hyfsat även om konditionen var vad den var och trots att det var ett fusklopp utan tidtagning och enligt miss Garmin några hundra meter för kort.

Någon vecka senare började jag ana bullar i ugnen och fick misstankarna bekräftade när ett blått plus uppenbarade sig på graviditetstestet. Det var ett efterlängtat besked som får alla lopp och dröm-PB:n att blekna. De var snälla på HHM och lät mig skjuta upp mitt deltagande till 2015 i stället. Jag ville inte riskera någonting och dessutom var jag lagom pigg och välmående under de första veckorna under graviditeten.

Sommaren kom och jag led av hettan. Det blev korta löppass ändå och jag strävade efter att springa på känsla så länge det kändes bra. Det kändes såpass bra ännu i augusti att jag deltog i Midnight Run. Kom i mål på en 53 minuter och var förvånad över att jag vågade pressa mig så hårt.
Jag lunkade på hela hösten och tempot föll i takt med att magen växte. Jag sprang fram till vecka 30 och sedan fick jag ge mig. Det blev stavpromenader och gym i stället och även under promenaderna har tempot och distansen minskat.

Plötsligt blev jag mammaledig och undrade vad tusan jag ska ha för mig en hel månad. Den månaden inleder 2015 och jag antar att jag nöter mer soffa än asfalt i januari.

Inför det nya året har jag inga andra förhoppningar än att lillen ska komma frisk till världen. Om jag återhämtar mig bra och om jag springer några lopp återstår att se.


Gott nytt år 2015!

Gårdagens vardagsmotion i ett strålande vackert Stockholm.

fredag 26 december 2014

Orättvis klagan

Med sex veckor kvar till beräknad födelse börjar det onekligen vara besvärligt att röra sig. Igår klarade jag 10 minuters traskande innan det kändes som om någon karvade med en kniv i ljumskarna.  Jag fick återvända hem för att vila lite och gav mig sedan ut på ett nytt försök med en aning större framgång. Efteråt fick jag dock stå ut med en molande, irriterande värk.
Idag blev det lite skidåkning för första gången den här säsongen. En femma i maklig takt fick räcka som testrunda och det var verkligen otroligt skönt. Inte vågade jag ju ta i särskilt hårt men att komma ut var väl poängen med det hela. Det kändes ändå inte tillräckligt. Jag har svårt att komma ur den där prestationsinriktade tävlingsinstinkten och strunta i vad andra gör. Jag får bara stänga öronen när andra berättar om sin träning och låta bli att följa andras träningsbloggar ett tag framöver.

Den bitterhet och irritation jag kände är egentligen onödig och orättvis. Det är frustrerande att inte kunna röra mig som jag hade tänkt och veta att "alla andra" smälter julskinkan med långpass och skidturer. Samtidigt har jag inget att klaga på. Så mycket som jag har längtat efter en växande mage och så mycket som jag har avundats andra borde jag bara vara glad och tacksam över min situation. Det tar inte bort den ångest jag kan uppleva av att inte kunna träna och veta att andra gör det.

Nåja. Julen har varit skön och jag har för länge sedan förätit mig på pepparkakor men strunt i det. Eftersom jag inte har särskilt mycket att komma med i träningsväg längre så blir det mindre skrivet här. En klassist summering av året kommer väl men annars kommer det att vara rätt så dött här. Här hittar ni en annan sida av mig.

Ha en fortsatt skön jul!


fredag 19 december 2014

Långledigt

Idag är det min första lediga dag för oviss tid framöver. Jag är visserligen på vintersemester så här kring jul men sedan glider jag in i officiell mammaledighet vid årsskiftet.
Jag hade föreställt mig att de här veckorna skulle bli sköna träningsdagar varvat med soffhäng och filmer. Det verkar bli betoning på det senare. Visst rör jag på mig men någon träning skulle jag inte kalla det. Jag har promenerat och besökt gymmet lagom många gånger i veckan men under de senaste dagarna har jag fått lida efteråt. Jag får ont i korsryggen och nedre magen, en sådan där molande, störande värk och mitt under promenaden kan det hugga till så att jag får stanna och låtsas stretcha ett slag. Någon menade att det kan vara foglossning (har ingen aning om hur det ska kännas) och tant Rådgivning sade att det antagligen är övningssammandragningar.  Otrevligt är det hur som helst och jag vet att motion inte gör saken bättre. Så jag får väl ta det som det kommer och ta det lugnt om det så krävs. Nu om någonsin kan jag göra det med gott samvete.

Jag har en delad bloggpersonlighet och eftersom mitt liv kretsar mindre kring löpning och mer kring allt annat så kommer det att vara ganska dött här men mer liv här.

Min första lediga dag har jag tillbringat på crosstrainer med Runner's World framför näsan och därefter i frissastolen. Kvällen avrundades med julkonsert och ja, det lackar mot jul.

söndag 7 december 2014

Motionerar

Skosulan-Alex funderar på skillnaderna mellan att jogga och att springa och när man kan kalla sig det ena eller det andra. För tillfället gör jag varken eller så därför vill jag presentera ett tredje alternativ: motionera.
Om löpare har specialgjorda kläder och joggare har mysbyxor och stor t-shirt så har motionärer lager på lager av kläder för att inte frysa och satsar definitivt inte på hur man ser ut.
Om löpare springer fortare än 6 km/min och joggare lite långsammare än så så tar sig motionärer fram i avsevärt makligare takt.
Om löpare har mål och joggare joggar mer sporadiskt så är motionärens mål att hålla igång nu och då för att hållas frisk och orka ta trapporna i stället för hissen.

Visst vill jag ju definiera mig som löpare men just nu är jag motionär, åtminstone i praktiken. Det är en dryg vecka sedan jag sprang senast (ja, det var väl snarare joggade jag gjorde) och den här veckan har jag samlat kilometrar promenerandes. Hela 50 denna vecka. Med stavar blir det både mer tantigt och mer effektivt.
Lite för mycket blev det denna vecka, känns det som, och jag får försöka acceptera att det är okej att ta det lugnt. Att det är okej att bara motionera.