fredag 25 december 2015

Skinklänk

Eländigt. Det ordet beskriver bäst juldagsmorgonens väder. Jag var inställd på långpass så det var bara att bege sig ut ändå. Igår hade jag grämt mig lite grann över att jag struntade i julaftonsträning men det visade sig att benen var ganska pigga och kroppen vältankad efter julmat, pepparkakor och choklad.
Två timmar eller 20 kilometer var planen. Jag stannade klockan på 21,5 km på 1:51:48. Typ en halvmara i hyfsad fart. Jag är lite överraskad och väldigt nöjd.

Skönt att få in ett långpass. I morgon bär det av till Dubai och under en vecka framöver kommer betoningen snarare att vara på strandliv, shopping och ökensafari än långa springturer. Det får bli några korta men effektiva intervallpass i stället.

En som kanske springer Minimarathon i höst ;)
Plankutmaningen sket sig den 22a. Då plankade jag bara 10 minuter och kom på att jag hade tolv minuter kvar när jag halv elva på kvällen låg inbäddad i sängen. Så det fick vara. Sedan hade jag helt enkelt inte tid. Hur som helst så har jag tränat magmusklerna mer än på länge så kanske det motiverar mig att fortsätta på något sätt.

2015 har varit ett ganska knäppt år. In i februari vaggade jag runt kvarteret med min vid det laget obekvämt stora kroppshydda. Sedan följde åtta veckor återhämtning och därefter fick jag sakta börja bygga upp kondisen igen. Löpningen har fått ge vika för familjeliv men det har inte varit någon katastrof. Jag har sprungit en halvmara och två tior och kurvan verkar peka uppåt. Löpvagnen var årets bästa köp och den har nog bidragit till att jag flyger fram när jag springer utan den som motstånd.
Målen för 2016 kan jag fundera på nästa vecka när jag ligger vid poolen och njuter av solen. Snabbare vill jag gärna bli. Vilka sträckor det gäller får vi se.

God jul och gott nytt år!

fredag 18 december 2015

Lucka 18

18 kilometer löpning och 18 minuter planka. Typ 18 chokladbitar och lite glass på det. 18 timmar sömn skulle sitta fint men det kan jag bara (dag)drömma om.
Den där idiotiska plankutmaningen dödar mig. Jag har delat upp minuterna längs med dagen men ändå börjar det kännas. Mest i axeln, faktiskt.
18 kilometer var det längsta långpasset på jättelänge så det var skönt att det blev av. Måste ta mig i kragen när det kommer till långpass. Inte för att bristen på dem beror enbart på mig. Hur som helst blev det en frisk eftermiddagsrunda i normalt finskt vinterväder. Kul.

lördag 12 december 2015

43:02

Jag deltog i Aktia cupens andra deltävling idag och det gick bättre än förväntat. Eller egentligen hade jag inte förväntat mig något alls, men bra gick det ändå.
10 kilometer landsväg. Av och an. Någon skulle tycka att det är trist och enformigt men jag gillar det. Det var perfekt springväder med någon plusgrad och typ vindstilla (hade det varit förra veckan så skulle man väl ha blåst bort). Det enda som vållade problem var halka på sina ställen och speciellt farliga var nerförsbackarna.
Jag har knappast någonsin varit så oförberedd som nu. Ingen speciell uppladdning och inte ens anmäld på förhand. Stressade dit på grund av lite tajt tidtabell och hade sjuk kissbrådska i bilen, vilket gjorde mig extrastressad. Men det höll väl tankarna borta från själva loppet. Nåja. Jag var i tid och hann till och med med lite uppvärmning före det var dags att trängas vid startområdet. Jag stod mitt i klungan så det tog ett tag innan jag kom iväg. Sedan gällde det att inte snubbla eller bli översprungen tills det äntligen löste upp sig och jag fick lite utrymme. Som vanligt drogs jag med i början och sprang ganska fort den första kilometern. Dessutom går det nerför i början så man får lite extra fart. Jag hittade en ganska bra rytm och hade bra känsla de första fyra. Vid prick fyra kilometer kommer en uppförsbacke varefter det går nerför till vändpunkten (21:15 min för min del). Sedan blir det en tvärvändning och så går det uppför igen. Det är ganska dödande. Strax före sex kilometer går det nerför igen så då får man upp farten som definitivt har sänkts och sedan gäller det att hitta ett bra tempo igen.
Jag hade mer problem med kondisen än med benen. Oftast känns det att benen inte orkar längre medan jag annars skulle orka hur bra som helst, men nu kändes det som att det var svårt att få in tillräckligt med luft i lungorna. Måste träna fartuthållighet. Benen blev onekligen tunga vid 8 km men då var det ju bara två kvar så det gick på något sätt av sig självt.
När jag svängde in på den sista rakan såg jag klockan och hur den tickade närmare 43 minuter. Jag hade ca 10 sekunder på mig och jag missade med två. Hyperventilerande och lite spyfärdig med det gick över ganska fort. 43:02 blev min sluttid och de där två sekunderna stör mig lite grann. De tänker jag få bort i januari när nästa deltävling går av stapeln.

Jag är nöjd. Det var bättre än i Esbo i september, så det visar ju att kurvan pekar uppåt. Kanske hade jag en bra dag. Kanske var det bra att vara oförberedd. Bra formcheck var det i alla fall.

söndag 6 december 2015

Show off- intervaller

Igår uppfann jag ett nytt intervallpass. Det utförs bäst på en lagomlång runda med både svängar och backar och gärna lite skog vid kanterna. Målet är att alla som ser dig ska tycka att du är väldigt proffsig och snabb.
Så länge ingen ser dig (eller du tror att ingen ser dig) springer du i lugnt och skönt tempo. Genast när någon kommer emot ökar du takten och springer med bra hållning, lätta steg och med ett ansiktsuttryck som säger "jag har sprungit så här fort rätt länge nu och klarar hur länge som helst till". När du sedan har passerat din imponerade publik saktar du farten igen och joggar som förr (det där med bra hållning kan du tänka på i alla fall).
Resultatet blir en fartlek som du inte kan påverka själv. Det kan bli korta ruscher om det dyker upp någon bakom krönet eller långa intervaller om du ser någon i andra ändan av den långa rakan. Du kan få springa fort väldigt länge om du är ute en lördagsförmiddag då typ hela Finland är ute och rastar fötterna eller så får du jogga hela varvet ifall du är ute en regnig och blåsig tisdagskväll.
Fartlek som är lek på riktigt, faktum är att man känner sig bättre när man låtsas vara bättre än man är. Utöver ett kul intervallpass får du in lite mental träning också.

Spring snyggt.


tisdag 1 december 2015

December

Det flödar över av decemberutmaningar och julkalendrar på bloggar och Facebook nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till sådant. Julkalendrar som aktiverar folk är ju bra och det är ett lämpligt sätt att utmana sig själv och ta sig i kragen för en gångs skull.
För att det ska vara någon vits så måste det ju på riktigt utmana. En med stålmage behöver ju ingen plankutmaning. En som springer mycket behöver ju inte någon samla-rekordmånga-kilometrar eftersom hen ändå springer mycket och det inte är ett problem att få till stånd ett träningspass.
Jag skulle gärna vara med på en spring-x-antal-kilometrar-i-december men för att det ska vara något extra så måste det vara väldigt många kilometrar och det varken vill eller hinner jag inte med då jag gärna är hemma med familjen också. Jag får ihop en helt okej mängd kilometrar i veckan och jag vill inte göra det till något tvång eller prestation desto mera.

För mig skulle en plankkalender vara bra. Eller något motsvarande. För bålstyrka har jag slarvat med alldeles för mycket. En minut planka idag. Två i morgon. Fjorton minuter den fjortonde och tjugofyra minuter på julafton. Antar utmaningen.
En annan bra julkalender skulle vara att stretcha. Typ 10 minuter varje dag fram till jul. Minst. Det har jag också slarvat med och det är något som jag bara inte får till stånd.

Jag får väl se vad det blir. Antagligen kommer jag att glömma att öppna luckor ibland. Tänker inte känna mig misslyckad för det.

Om någon har tips på vettiga julkalendrar/decemberutmaningar så låt komma. I morgon är det ju redan lucka nummer två som ska öppnas.