Nåja. Jag var nervös av någon anledning men det gick över före starten när jag stötte på bekanta. Jag vågade försiktigt hoppas på att landa på en tid mellan 1:40-1:45h och i smyg drömde jag om sub 1:40.
Det var första gången det här loppet ordnades och vissa små förbättringar kunde de göra. Fler toaletter, till exempel. Annars påminde det lite om maran i Vanda, långa tomma etapper utan hejarop. Minimal traktering efteråt och ganska äckligt kokosvatten var vad man fick med sig. Men annars får det godkänt, med en snabb och platt rutt.
Jag ställde mig nästan längst fram vid starten och när startskottet gick pinnade jag iväg alldeles för fort. Den första kilometern gick i typ 4:20-fart och jag visste ju att det inte skulle hålla.
Det var ett jobbigt lopp från början till slut. Förutom den onödigt snabba starten fick jag håll ganska tidigt och benen kändes tunga redan halvvägs. Jag fick en mental dipp kring 12 kilometer och funderade på att ge upp. På något sätt lyckades jag hålla farten fram till en 16 km då jag sakta men säkert började tröttna. Vid 19 km var jag fullständigt slut med ömmande vader, tunga ben och ett otrevligt illamående och farten föll ohjälpligt till 5 min/km. Jag såg på klockan och visste att om jag pressar lite så kan jag klara det på under 1:40h. Det gick inte. De sista kilometrarna sprang jag dubbelvikt på grund av håll i sidan och jag såg att klockan tickade fortare än jag sprang. Kom i mål på 1:40:40. Missade med 40 sekunder. Det stör lite. Jag är jättenöjd med min tid men det stör att jag inte kunde pressa på slutet. Eller rättare sagt så stör det att jag sprang ett väldigt otaktiskt och inte särskilt snyggt lopp.
Nåja. Man lär sig.
 |
| Mest glad för att det är över! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar